Puls på Sverige
Hur ser teatern ut i Sverige idag? Vilka nyskrivna svenska pjäser spelas av frigrupperna och av amatörgrupperna?
Det är det som projektet Puls på Sverige handlar om: att försöka ge en bild av vad som spelas på scener över hela landet.
De fem pjäser som ingår i denna bok valdes ut bland en lång rad anmälda föreställningar. Det är fem vitt skilda föreställningar i fråga om tilltal, uttryck och genomförande.
Puls på Sverige är ett samarbete mellan Dramaten och SVT Drama, en biennal som återkommer nästa gång 2008.
Pjäserna spelas på Dramaten under augusti/september och sänds i SvT vintern 2007.
Pjäserna är
Niklas Hellgren, ASK och BÖL
Lisa Langseth, Pleasure
Mona Mörtlund, Regnblommorna är fina i år
Ninne Olsson, En fika med Ibo 2
Lucas Svensson, Min middag med Johan och Solveig (pjäs 28 ½).
256 sidor, 55:-
|
Teatertidningens bokförlag har inlett en utgivning av samtidsdramatik. 2003 utkom
Jon Fosses Skådespel och våren 2004 Sarah Kanes Samlade pjäser (slutsåld), hösten 2004 Elverkets dramatik, hösten 2006 Puls på Sverige. Du kan köpa dem via nätbokhandlare välsorterade bokhandlare och pocketshop.
"Biljett till Fosselandet"
recension i Göteborgs Posten
Äntligen ett fylligt urval av Jon Fosses dramatik ut på svenska. Fyra pjäser i översättningar av Svante Aulis Löwenborg, Claes Hylinger och Steve Sem Sandberg.
- Namnet
- Sonen
- Natten sjunger sina sånger
- Dröm om hösten
448 sidor 59:-. Läs inledningen här!
"Att läsa dramatik anses av många svårt och av andra onödigt. Men att läsa Jon Fosses pjäser är ofta lika meningsfullt som att se dem spelade på scenen. Det kan man förvissa sig om genom att ta del av de fyra Fossepjäser i svensk översättning som Teatertidningen nu ger ut i en fin liten volym, ett djärvt företag med tanke på den publicerade dramatikens låga status i vårt land. Men det kanske kan löna sig - för finns det någon dramatiker som borde kunna få Nobelpriset i litteratur de närmaste tio åren måste det väl vara Fosse?"
Leif Zern i DN 2003.10.09
|
"Utgåvan är utan tvekan ett verk med mycket stor teaterhistorisk, och mänsklig, betydelse."
Björn Gunnarsson i Helsingborgs Dagblad 22 juni 2004.
Sarah Kane Samlade pjäser i översättning av Einar Heckscher, Jacob Hirdwall och Svante Aulis Löwenborg. Två av pjäserna har ännu inte spelats på svensk scen, hennes genombrottsverk Krevader (Blasted) och Fedras kärlek. Under året är Sarah Kane aktuell med Psykos klockan 4.48 på Riks Drama och Teater Giljotin.
Sarah Kane är en av de viktigaste dramatikerna under 1990- och 2000-talen som förändrade synen på vad som var möjligt att visa på scenen och vad som är uthärdligt att läsa om. Men våldet har snarast mytologiska dimensioner, själv hänvisade hon till gamla testamentet och den antika mytologin. Men samtiden finns där hela tiden, om det så är krigen på Balkan eller en psykiatrisk klinik. Läs mer om Sarah Kane i Jacob Hirdwalls utförliga förord.
352 sidor, 55:- SLUTSÅLD
|
|
Elverkets dramatik
Vad händer i den svenska samtiden, kan den avlyssnas på teaterscenen?
I den här bokens åtta pjäser möter vi många unga personer som inte vet vad de ska göra med livet och vilken identitet de ska välja.
Genom möten på sjukhuset, biblioteket, massageinstitutet eller operasalongen förändras deras liv – men inte alltid till det bättre.
De medverkande dramatikerna är Mattias Andersson, Peter Birro, Clara Diesen, Anders Hasselgren, Jacob Hirdwall, Lisa Langset, Martina Montelius och Astrid Trotzig.
432 sidor, 59:-
Läs Rikard Hooglands förord (pdf-fil).
|
 1974 års kulturpolitik ses fortfarande som en sista rest av en radikal socialdemokratisk kulturpolitik, men kanske måste den omvärderas efter Rikard Hooglands högintressanta avhandling Spelet om teaterpolitiken.
Pelle Anderssons recension i Aftonbladet
1974 års kulturpolitiska mål var att alla skulle få möjlighet att se teater producerad i den egna regionen. Trots en växande frigruppsrörelse valde staten att satsa på ett pärlband av institutionsteatrar. De skulle arbeta uppsökande och anpassa sig till olika publikgrupper - istället drabbades de av censurförsök, politisk styrning och produktionskrav som omöjliggjorde en lokal förankring. Var det så att de lokala politikerna och teaterkritikerna hellre ville ha en Dramatenfilal än en teater som grep in i publikens vardag?
I Spelet om teaterpolitiken beskrivs hur utredningen Ny kulturpolitik 1972 och propositionen 1974 utvecklades och påverkades av aktörer som Riksteatern, Dramaten, Landstingsförbundet, ABF, Teaterförbundet. De tre regionteatrarna - Västernorrland, Dalarna, Västmanland - som startade 1972-1977 skildras ingående. Det lokala politiska spelet och de konstnärliga ambitionerna kartläggs. Under en tid förekom teatern ofta med skandalrubriker på lokaltidningarnas förstasidor. Trots stolta propåer om yttrandefrihet dröjde det inte länge förrän politikerna försökte ändra på teaterns innehåll och organisation. Det fanns en hetta och vilja i teaterdebatten som känns avlägsen idag.
Rikard Hoogland är verksam vid Teatervetenskapliga institutionen, Stockholms universitet och teaterjournalist. Spelet om teaterpolitiken är hans doktorsavhandling från april 2005.
Läs recensionen i Dala-demokraten och i Falukuriren.
Pressmaterial
|
|