En osannolik kraft
Teater Bhopa presenteras av Henric Tiselius
Sällan om någonsin har en fri grupp bildats med ett sådant stöd från början. Tja, finns det någon fri grupp som varit så etablerad och väl mottagen redan innan den ställde sig på scen som Bhopa? Jag betvivlar det. Närmare en miljon trillade exempelvis ner från Kulturrådet och hälften från kulturnämnden. Inte illa.
Bakgrunden ligger förstås i Teater Bastards framgångar, kanske främst med succéföreställningen Spartacus. För ur den steg regissören Alexander Öberg och plockade med sig ett stort gäng som ville fortsätta utforska kombinationen berättande och den antika dramatiken. Och succé blev det – på en gång. I lokalen på Parkgatan skapade man ett fyra timmars mäktigt verk utifrån myterna, Illiaden och Odysséen. Den fick namnet Det gudomliga kriget och den gick i våras för utsålda hus. I höst har man haft nypremiär och det finns anledning att bli imponerad. Trots att det är långt ifrån en helgjuten föreställning skapar man ändå något med närmast osannolik kraft. För att vara teater. Bakom det fina resultatet ligger förstås många människor, inte bara regissör Alexander Öberg.
Jag träffar två utav dem i Bhopas fina och nyrenoverade kök: skådespelaren Pär Luttropp och kompositören Malin Redvall, vars musik mäktigt och uppfinningsrikt bar fram hela föreställningen, båda med bakgrund hos bland andra Bastard.
- Vi ville göra allt från grunden, berättar Pär. Vi har fått en fantastisk lokal och nu målat om rubbet, installerat ett kök och skapat alla de förutsättningar runt omkring oss som vi kan och behöver. Under hela tiden fördjupade vi oss alla i den grekiska mytologin.
Ett sant teaterkollektivarbete?
- Till och från har det väl fungerat som ett kollektiv här, berättar Malin, delvis eftersom det bara är jag, Alexander och några få till som haft Göteborg som fast punkt tidigare.
- Den här rörligheten är nästan en förutsättning för oss i Bhopa, fortsätter Pär. Här går det inte att ha någon fast punkt i tillvaron eller barn. Inte ännu så länge i alla fall… Eftersom det inte finns några pengar. Ändå är vi, i jämförelse med andra, lyckligt lottade. Men löner är det som vanligt med; dåligt.
Bastard
Hur blev det när en så stor grupp bröt sig ur Bastard?
- Vi har faktiskt inga konflikter med Bastard. Vi hjälper varandra fortfarande. Men det fanns, framförallt hos Alexander till en början, en vilja att gå vidare och hitta ett gäng med en gemensam drivkraft. Så det här är ett försök. Det handlar om hur man berättar en historia helt enkelt. Hur man gör det effektivt.
- Och det är ingen enkel väg, fortsätter Malin. Vi försöker alla hitta en roll. Till att börja med handlade det mycket om att hitta nycklar till improvisationen.
Dramat Det gudomliga kriget är uppdelad i tre delar. Först kommer en improvisation med musik om några av de grekiska myterna och gudasagorna. Ett grundläggande berättande. Under tiden sitter publiken på kuddar och dricker pepparmyntste. Del två är Illiaden och del tre Odysséen. Det motsvarar samtidigt de tre faserna i teaterns första utveckling Improvisationen och festen, körledd teater med färdig text och så skådespelarens teater med verkliga dialoger.
- Två veckor innan premiär visste vi inte om vi skulle ha med improvisationerna, det fungerade så dåligt. Det var ju ett slags experiment. Men sedan tyckte förstås publiken att det var det roligaste att se. Så nu ska vi ta just den delen på turné.
Myssig och puttrig
Den är också väldigt mysig och puttrig…
- Ja, det ska finnas en känsla av upptäckarglädje och så ska det vara jättemysigt, inte minst som en kontrast till nästa akt.
Då det handlar om blod, ångest och konflikt…
Under tiden målandet och mytarbetet pågick skrev Hasse Carlsson och Alexander Öberg manus efter de stora Homeros-verken.
- Det var plötsligt väldigt skönt att få text. Samtidigt som vi fick och fortfarande hela tiden får kämpa för att hålla imrovisationen levande. Publiken kan känna direkt om vi går på rutin. Så det får inte hända.
Till Illiaden är hela scenen ombyggd, bara rummet - i scenografi av Karin Dahlström - går att känna igen. Och till den tredje delen flyttar man åter på spelplats i rummet - och på publiken.
- Saker skiljer sig, men vår grundtanke har ju hela tiden varit att skapa en helhelt, ett spelrum för skådespeleri och musik. För berättande.
Fria grupper
Och då har det förstås varit lättare att ni har en liknande bakgrund, i fria grupper, med tonvikt på Bastard och utan exempelvis scenskola eller så mycket erfarenhet av institutionsteater, förutom Odysseus då, Christian Fiedeler, som är utlånad från Stadsteatern. Det innebär väl också ett annat sorts spel?
- Jag tror vi är en fastare grupp, dels för att vi strävar åt samma håll, dels för att alla gör allting på teatern. Ingen är exempelvis bara skådespelare. Jag har exempelvis jobbat i vår marknadsföringsgrupp, berättar Pär.
Det är en imponerande samling musikinstrument Malin har omkring sig, men också musiker. Jag visste knappt att det fanns fagottister längre att tillgå? Söker de sig till den allt mer musikinfluerade teatern nu när de lägger ner så många orkestrar i landet?
- Jag tror snarare, säger Malin, att neddragningarna på teatern har drabbat teatermusikerna mycket hårt och att det därför finns färre jobb att slåss om i dag. Men visst, det finns nog en större vilja hos många att få in mer musik i föreställningarna i dag, än det exempelvis gjorde för några år sedan.
Och teaterlivet i Göteborg?
- Jag tycker inte att det sjuder speciellt mycket just nu, Nationalteatern försvann och Angered fick skära ner, men de frigruppsteatrar som fanns på 70-talet kan nog ersättas av nya.
Men det är svårt att se frigruppstanken som död när man kommer till Göteborg och ser varenda gammal bio ha tagits över av någon teatergrupp.
Samarbete
- Kan man finna ett samarbete mellan olika grupper som gör det möjligt för oss att klara ekonomin så kan det nog ske en del i stan framöver, tror Pär. Men annars är Göteborg en evenemangsstad och än så länge är åtminstone inte vi något evenemang.
- Vi vill ju verka långsiktigt och det är viktigt att politikerna förstår det, säger Malin. Vi fick en del pengar, men nu får Bastard plötsligt väldigt lite…
Hur kom det sig att ni intresserade er så för det antika?
- Det känns som vi i Sverige är stympade på vår historia sedan säkert en 100 år, som om vi sopar det svenska under mattan. Hittar man tillbaka till det kan man nog också hitta närheten till sig själv. Och en vacker dag kan vi kanske berätta om Gästrikland eller Småland i stället. Men myterna är idag så starka och det berättandet har så mycket att säga på så många olika skikt. Det känns lätt att engagera sig i dem och det ger oss förstås ytterligare en botten för att komma in i berättandets konstart. Här finns ju hela människans djup och mångsidighet…
- Sedan var det ju ofrånkomligt att tänka på kriget nere i Bosnien, hur kriget nästan ter sig naturligt hos dessa trasiga människor. I det antika berättandet finns samma problematik om krigets verkan, säger Malin.
- Dessutom ställs ju alla moralfrågorna på sin spets, infogar Pär, och i dag med Internet och Concorde så måste vi hitta en moral som innefattar hela världen och inte bara, som tidigare, sträckte sig till grannbyn.
Nå, det var länge sedan vi sjöng Vietnam är nära…
- Jo det är klart. Men vi måste fortsätta söka kärnan, vad som är rätt och vad som är fel. Det finns en feghet…
Och kommer Bhopa loss i sitt berättande än mer, kan man förlösa om inte hela berg så kanske Göteborg. Det är jag övertygad om.
- Vi har fortfarande dåligt med stålar, och fortsätter det så blir viljan till en fortsättning till sist lidande, men jag måste ändå känna mig glad. Det finns inget hellre jag vill göra, än det jag gör nu, säger Pär. När vi gör vår tredje produktion, då kanske vi har hittat vårt språk.
Åter till Teatertidningen.