Urval av artiklar i nr 2/97
Spotlight: skådespelaren Olle Jansson presenteras av Maria Ruthström.
Brecht och Müller förintas målmedvetet. Regissören och teaterchefen Martin Wuttke intervjuas om krisen på Berliner Ensemble av Jan Selling.
Först kommer moralen.
Den tredje teaterbiennalen ägde rum i Luleå Rikard Hoogland rapporterar.
LEDARE
Märkliga teatertider
Vi lever i märkliga teatertider, när man talar om möjligheten att låta våra största institutionsteatrar gå i konkurs eller åtminstone stänga dem under en period. När det här skrivs så har Dramaten just räddats på bolagsstämman av ett återbetalningspliktigt ägartillskott från staten. Situationen på Göteborgs stadsteater är fortfarande oklar, teaterns öde är nu uppskjutet till hösten.
Teaterstyrelsens beslut att lägga ner Lars Noréns Lost and Found på Göteborgs stadsteater är ett exempel på politiskt vanstyre. Man går in och dödar en teateruppsättning ett par veckor innan premiär. Man tror sig eventuellt spara 100.000 på affären om föreställningen skulle haft en låg publikbeläggning, det man inte säger är att man bränner ett ansenligt kapital (bortsett från det kulturella). Pjäsen är betald, skådespelarna är engagerade, scenografin är tillverkad, regissören ska ha betalt, lokal är hyrd. Men kanske kände styrelsen behov av att visa sig kraftfull, kanske ville man skrämma personalen eller också vill man knäppa Ronny Danielsson på näsan. Men ett ekonomiskt försvarbart beslut är det knappast.
Förslaget om att stänga Göteborgs stadsteater under en längre period, skulle förmodligen ge kortsiktiga ekonomiska vinster, framförallt ifall man permitterar all personal under tiden. Men den positiva publikutveckling som har skett under hösten och vintern skulle omgående gå förlorad och man skulle vara tvungen att bygga upp en publik från grunden.
Inga förslag är egentligen förvånande i den här situationen. Miljöpartiets representant föreslog att teatern skulle läggas ner och dess funktion fyllas av de fria grupperna, huruvida de skulle få lite mer pengar för detta nya uppdrag förtäljer inte förslaget.
Men det är inte första och knappast sista gången vi får uppleva absurda beslut på de stora institutionsteatrarna. På Stockholms Stadsteater sparade man genom att betala en stor del av kostnaderna för Backstageprojektet dubbelt, på Örebro Länsteater gick politikerna in och tog bort en barnpjäs ur repertoaren.
När jag arbetade som dramaturg på Radioteatern för ett par år sedaan drabbades den av en radioledning som skulle vara kraftfull efter för stora budgetöverdrag. Man hyrde in ett konsultföretag (förmodligen för betydligt högre kostnad än budgetöverdraget, tror jag i mina elakaste stunder) som under några månader utarbetade en "manual" för Radioteatern (som till stora delar hamnade i papperskorgen). En förlamad radioledning begärde att alla produktioner skulle panikstoppas, merparten av dem fick sen återupptas under samma budgetår.
Säkert finns det många fler historier att berätta om ekonomiska galenskaper i styrningen av de stora teatrarna, tyvärr lär de hamna i skuggan av det som ser ut att komma.
Rikard Hoogland