Urval av artiklar i nr 2/97
Spotlight: skådespelaren Olle Jansson presenteras av Maria Ruthström.
Brecht och Müller förintas målmedvetet. Regissören och teaterchefen Martin Wuttke intervjuas om krisen på Berliner Ensemble av Jan Selling.
Först kommer moralen.
Den tredje teaterbiennalen ägde rum i Luleå Rikard Hoogland rapporterar.
Tant Thalia
Tant är lite besviken, hon hade hoppats att Dramaten skulle gå i konkurs så att hon skulle få gå på konkursauktion. Någon liten läckerbit till skådespelare ska man väl alltid ha råd att köpa gick hon runt och sa vitt och brett. Nu är hon sur på staten som gick in och räddade teatern och hon har självklart sina teorier om varför. Antingen har regeringen fått överta dräkterna till Misantropen eller också är det så att kvällspressen har gått in och sponsrat teatern. För det måste ju vara en guldgruva för dem, sexskandaler på löpande band, kvinnliga dramatiker som mördar sina pappor, skådespelare som slåss under repetitionerna, och Gudfadern Bergman som har utpekat Löfgren som sin dödsfiende. När kommer TV-såpan Marmorpalatset? Ingrid Dahlberg har ju talat för ett fördjupat samarbete med sin gamla arbetsplats SVT Drama.
Ny styrelseordförande på Dramaten är svensk kulturs huvudkerub, Jan-Erik Wikström. Tant hade mycket stort nöje av att se honom intervjuad på TV, vitt och brett talade han om det kommande styrelsearbetet. Men när reportern frågade om när han senast såg en föreställning på Dramaten upphörde ordsvallet och han meddelade prompt att han inte hade tid längre, hur reportern än pressade på vägrade han att komma med något svar.
En del Dramatenaktörer hade på ett eller annat sätt tagit sig upp till Teaterbiennalen i Luleå. Tant var och lyssnade på Thorsten Flinck som höll föreläsning om svensk teaters brist på moral. Dramatenaktören Flinck talade om sin egen höga moral, om hur man för konstens skull kan acceptera ett så lågt regiarvode som 20.000 på Plaza. Detta smärtar naturligtvis Tant eftersom hon fick höra att Flincken hade varit tvungen att ta Taxi upp till Biennalen för att han kommit försent till nattåget. Den elaka Biennalledningen ville inte betala hans taxiräkning på drygt 9.500 utan han fick betala ur egen ficka. Tänk, sa tant, där gick halva regigaget. Hon planerar att öppna en speciell fond, Stödfonden för flincka taxiresor upa.
En som trivs i rampljuset är utan tvivel Norrbottensteaterns chef Rolf Degerlund. Han invigde Biennalen ridande på vit häst och klyvande gigantiska isblock. Men när Biennalen närmade sig sitt slut måste Degerlund ha varit rädd för att Biennaldeltagarna skulle glömma honom, så han såg till att få ett sista ord när alla redan hade rest på sig för att fara söder över.
Skicka dina kommentarer och bidrag till: