Urval av artiklar i nr 2/97
Spotlight: skådespelaren Olle Jansson presenteras av Maria Ruthström.
Brecht och Müller förintas målmedvetet. Regissören och teaterchefen Martin Wuttke intervjuas om krisen på Berliner Ensemble av Jan Selling.
Först kommer moralen.
Den tredje teaterbiennalen ägde rum i Luleå Rikard Hoogland rapporterar.
Skådespelaren en sanningssägare
Skådespelaren Olle Jansson intervjuas av Maria Ruthström.
-Konstnärens uppgift, och i det här fallet skådespelarens uppgift måste vara att vara sanningssägare.
-Det är en offerhandling vi ägnar oss åt.
Orden kommer från skådespelaren Olle Jansson, aktuell i Linus Tunströms uppsättning av Kvetch på Teater Galeasen.
Vi träffas en eftermiddag i mars, på Teaterhögskolan i Stockholm. Inledningsvis ber jag Olle Jansson berätta vad ordet teater betyder för honom. Han svarar genom att ur minnet citera författaren Magnus Dahlströms syn på sitt författarskap: "Att gestalta en berättelse som ger läsaren en upplevelse som kan leda till moraliska beslut."
Olle påpekar vikten av att ha ett förhållningssätt till sitt arbete.
- Vi måste lära oss att för oss själva formulera vad vi strävar efter.
- Någonstans är jag intresserad av att vara med i pjäser som berättar historier om människor som utsätts och utsätter varandra för saker, som i sin tur kan lära publiken något om arten människa.
Reflektion och upplevelse
Då Olle Jansson förbereder sig för ett arbete försöker han etablera en personlig relation till pjäsens olika situationer: "Situationen är motorn".
Att spela teater men sakna en upplevelse av situationen likställer Olle vid att cykla utan luft i ringarna.
Med arbetet på golvet inleds, en ny process: "Kampen för att bevara den personliga läsupplevelsen."
- Jag är fortfarande Olle. Jag kan inte försöka vara rollen för den finns inte, den blir till i mötet med de andra i ensemblen.
Olle Jansson betonar att skådespelaren kontinuerligt måste träna sin förmåga att uppleva och att på djupet reflektera över sig själv i förhållande till världen, pjäsen och rollen.
- Jag kan ibland tänka att vi skådespelare är så behagsjuka och så måna om att bli sedda, att vi mer ägnar oss åt att framställa bilden av hur vi som skådespelare tacklar situationen, än åt att som människa uppleva den.
- Att kliva ner genom trossbottnen i sig själv kostar på. Det är inte alltid man vill.
- Men skådespeleri handlar mer om förmågan att uppleva än om att hitta verktyg för att snickra ihop en rollkaraktär.
Möten inte ord
Olle Jansson anser, liksom sin läromästare Keve Hjelm, att svensk teater inte sällan sätter fokus på det litterära, d.v.s. på texten.
- Svenska skådespelare, så även jag, umgås alltför ofta via orden - replikerna.
- Man måste låta orden komma som resultat av de fysiska och mentala upplevelser som situationen ger.
- För att vi ska kunna gestalta på scen, måste vi mötas i vetskapen om att det är först i mötet som vi blir till både som roller och som människor.
- Vår upplevelse på scen är nyckeln till publiken.
Teater Galeasen
Olle påpekar att alla skådespelare har möjlighet att söka sig till sammanhang där den form av teater han förordar iscensätts. Han talar med entusiasm om sina professionella möten med regissörer som, Rickard Günther, Keve Hjelm, Fred Hjelm, Arn-Henrik Blomqvist och Måns Edwall.
- Rickard Günther har fantastiska öron och ögon. När han arbetar utgår han intuitivt ifrån det som händer mellan skådespelare.
Olle Jansson och Rickard Günther möttes första gången hösten -95 på Teater Galeasen. Olle gjorde ett inhopp för Stefan Larsson i Rickards uppsättning av Stjärnfall.
- Vi repade bara i en timma.
Under den timman hann Rickard anpassa rollen efter Olle.
- Rickard var intresserad av mig och mitt möte med de andra skådespelarna. Han var intresserad av att jag gjorde rollen med mig själv inkopplad.
Deras samarbete återupptogs redan hösten därpå, då Olle spelade Potts i Rickards iscensättning av Mo-jo på Teater Galeasen.
- Galeasen är en teater som jag alltid uppskattat. Vi som gått scenskolan har mycket att lära av Leif Andrée, Stefan Larsson, Lena B. Eriksson, Micke Persbrandt, Ingela Olsson m.fl.
Leif Andrée är en av hans absoluta favoritskådespelare.
Galeasengänget har, menar han, utvecklat sitt skådespeleri främst genom att stå på scenen. Olle säger:
- De har en "pang-på-rödbetan"-mentalitet som jag gillar.
Teater gav engagemang
Olle Jansson har sina rötter i Jakobsberg. Teater kom han i kontakt med på Södra Latins socialestetiska linje.
- Genom teatern fick jag en kanal för ett oformulerat uttrycksbehov.
Efter studier vid Skara Skolscen i Västergötland turnerade Olle bl.a. med dåvarande Boulevardteatern, med säte i Kristianstad. Hösten -87 kom han in på Teaterhögskolan i Stockholm.
Idag, tio år senare, är han alltjämt knuten till skolan. Men han har bytt till lärarrollen och undervisar i scenframställning.
Under en period av sina scenskolestudier satt Olle Jansson som kårordförande. Engagemanget är en ständig följeslagare, 93-95 var han verksam vid Folkteatern i Göteborg, i samma veva blev han styrelseledamot av Teaterförbundets skådespelaravdelning.
- Det är oerhört viktigt att vi skådespelare hittar en kanal ut i samhället och samhällsdebatten. Vi får inte bli en marginaliserad verksamhet för redan frälsta.
Politiker sviker
I och med media- och TV-explosionen ökar de rent kommersiella arbetstillfällena för skådespelare.
- Det är trist för dynamiken i kulturlivet att så många kreativa människor känner sig tvungna att göra kommersiell smörja.
- Konstnärens uppgift måste vara att vara sanningssägare. Det är en offerhandling vi ägnar oss åt.
- Teater som är gestaltad på ett fullödigt sätt griper alltid tag i människor, men det kostar pengar.
- Det stora sveket som politikerna gjort, är att de inte tagit de beslut, som för mig är självklara: att konst måste få kosta pengar.
Defensiv generation
Olle Jansson påpekar att i hans generation vill ytterst få skådespelare bli konstnärliga ledare. Dagens teaterchefer liknar han snarare vid bilhandlare än vid visionärer.
- Jag anklagar oss själva. En sån' som Vilhelm Moberg finns inte idag.
Han ger ytterligare ett exempel: lngmar Bergman som vid 26 års ålder blev teaterchef i Helsingborg. Om sin egen generation säger han suckande:
- Vi har varit för defensiva.
Någon som däremot är allt utom defensiv är Olles rollkaraktär George i Kvetch. Pjäsen bär Steven Berkoffs signatur och driver genom sitt psykologiska groteskeri med det amerikanska samhället och dess konventioner. George är en medelålders kapitalist. Genom sin dryghet och avsaknad av moral flyter han ut över alla bredder, i såväl bildlig som bokstavlig bemärkelse.
George är birollen, vars främsta funktion blir att förstärka och till viss del berätta de övriga karaktärernas historia. Alla är de ensamma själar som pjäsen igenom redovisar sina innersta tankar genomsyrade av ångest.
Härnäst kan Olle Jansson ses i en uppsättning av Strindbergs Gustav III på Upsala Stadsteater. Olle spelar Ribbing och Gustav III spelas av Thorsten Flinck. Regin står Christian Tomner för.
På bilden: Olle Jansson i "Kvetch" (Foto: Ole østertohle)