Blir vi humanare, mer empatiska människor av teater och kultur? Det är en frågeställning som har funnits med i arbetet med detta nummer. Författaren Niklas Rådström, vars dramatisering av »Bibeln« har premiär på Göteborgs stadsteater i februari, svarar nej på den frågan. I redaktör Birgitta Haglunds intervju säger han att det inte är säkert att vi blir godare människor av religion heller. Däremot blir vi mer levande människor, mer människa, av kultur.
På Judiska teatern spelades under hösten Hanoch Levins pjäs »Jobs Lidanden«, i regi av Philip Zandén. Teaterkritiker och kulturjournalisten Ylva Lagercrantz Spindler träffade Zandén, tillsammans med teaterns konstnärlige ledare Pia Forsgren, för ett samtal om »Den goda kulturen« och om Judiska teaterns position i Teatersverige.
De heliga dårarnas teater håller till i »Ett kyrkans Dramaten«, enligt regissören Peter Oskarson, det vill säga Katarina kyrka i Stockholm. Där har Oskarson, tillsammans med kyrkoherde Olle Carlsson, skapat en mötesplats för kultur och andlighet. Anna Hedelius, frilansande kulturskribent och teaterkritiker i SVT Kulturnyheterna, har träffat dem.
Både en gudstjänst och en teaterföreställning försöker gestalta existentiella spörsmål, vad livet handlar om. Det menar teologen Lena Sjöstrand. Kulturjournalisten Marie Starck har mött henne och diskuterat hennes avhandling »Mer än tecken«, där Sjöstrand undersöker kroppslighet och performativitet i kyrkospel, gudstjänst och teater.
Regissören och skådespelaren Richard Turpins alter ego Jan Schaman fick fria händer att skriva något radikalt om konstens roll i samhället, om teater och andlighet. Det blev ett brev till Världsanden och sju förslag för att »aktivt bekämpa dem vars intressen hotar att fördunkla ljuset, skymma grönskan, släcka hoppet«.
Lars Björklund och Astrid Seeberger är båda författare och föreläsare, men Björklund arbetar till vardags som präst och Seeberger som överläkare i njurmedicin. De startade en mejlväxling med frågeställningen om vi blir godare människor av kultur. Det visade sig att deras syn på detta skiljer sig åt. Medan Seeberger tror att konsten innerst inne ändå gör oss till mer empatiska och humana människor, menar Björklund att det behövs något mer, en aktiv strävan att faktiskt vilja göra gott.
Fria debattören Maria Wetterstrand skriver i sin teaterkrönika om sina erfarenheter från teaterscenen. Hon har i sin barn- och ungdom både spelat blomma och elakt troll, samt en del annat. Frågan är vad hon tog med sig av sina skådespelarerfarenheter in i politikens värld?
I januari har kostymdramat »Anonym« svensk premiär, en film som tar upp den omdebatterade frågan om Shakespeares identitet. I Roland Emmerichs film är det Oxfordteorin som undersöks – en teori som hävdar att den som ligger bakom Shakespeares pjäser i själva verket är Edward de Vere. Kulturjournalisten Erik Augustin Palm har intervjuat Emmerich samt några av huvudskådespelarna.
Numrets pjäs är en musikal – »Judas«, där Andreas Boonstra vänder upp och ner på Judasmyten. Var han verkligen en syndabock? Elle var det i själva verket Jesus som iscensatte förräderiet? I vår mejlintervju skriver Boonstra: »Att en av de tolv förråder mästaren är dramaturgiskt sett en så bra historia att den är oemotståndlig att inte spinna vidare på.«
Slutligen recenserar vi böckerna »…en tid vid teatern« av Mats Johansson och »Säg inte mötesplats! - Teater och integration i ord och handling«, av Hanna Wittrock.
Beställ Teatertidningen 5/11 här för 75:- eller boka en prenumeration för 250:-
